Tävlingsboulen innehåller ett antal olika spelformer. Vi gör här ett försök att förklara några av de vanligaste formerna.


Gruppspel

Gruppspel används som inledande spelform i cupturneringar eller som ett sätt att utse vinnaren i tävlingen, genom att vinnaren i gruppen också är tävlingens vinnare. Gruppspel passar bäst i tävlingar med inte allt för många deltagande lag. I gruppspel möter alla lagen i gruppen varandra. Gruppspel kan bestå av ett valfritt antal lag. Vanligast är 4 vid gruppspel som inledare spelform. Vid udda antal lag får lagen "stå över" en omgång var. Om gruppspel används för att minska ner antal lag i tävlingen kan arrangören välja hur många av lagen i gruppen som ska gå vidare, vanligast är två lag.

För att särskilja lagen i gruppen finns detta reglerat i Allmänna Tävlingsbestämmelser kap. 1§ 12. Arrangören har möjlighet att tillämpa annan beräkningsgrund men denna måste meddelas lagen innan spelstart.

Vid lottning av gruppspel ska man i största möjliga mån:

 undvika att två lag från samma förening lottas in i samma grupp. Om detta är oundvikligt bör de mötas så tidigt som möjligt,

 se till att i första hand de lag som placerat sig som grupptvåor spelar eventuella utjämningsmatcher,

 se till att ettan och tvåan från en grupp lottas in på var sin halva i slutspelet, likaså trean och fyran i eventuell B-turnering,

 se till att gruppettor lottas mot grupptvåor så långt det är möjligt i slutspelet

 

 

Varför spelar vi monrad?

 

Monrad är ett egennamn som bärs, förefaller det, av 1000-tals människor i Europa och Amerikas. Namnet/ordet uttalas vanligtvis med öppet "a" som i "vatten" och med betoning på båda stavelserna, också som i "vatten".

 

Monrad är också en tävlingsform eller snarare ett tävlingskoncept med flera mer eller mindre lyckade varianter. Spelsystemet har vuxit fram och utvecklats som ett alternativ till cup-tävlingar vid större schackturneringar. Någon i den talrika skaran av Monrads har givit namn till konceptet.

 

En cup-tävling innebär ju att vinnande spelare/lag går vidare till en ny match medan förloraren får packa väskan och lämna tävlingen. Här spelar "lottningen" stor roll för den tävlandes chanser att överleva i turneringen. En medelmåttig tävlande som hamnar i en "halva" eller ett "ben" med flera duktiga spelare har mindre chans än sina duktigare motspelare att gå vidare i turneringen.

 

Monrad innebär - i sin rena form för schackturneringar - att alla får spela lika många matcher, att alla spelare - efter den första omgången, som lottas -alltid får möta i huvudsak jämstarka motståndare, att ingen spelare behöver möta samme motståndare två gånger.

 

Hur är detta möjligt? Jo, om vi håller oss till Monrad i boule, så inleds turneringen med att de första mötena lottas. Därefter gäller principen att vinnare i fortsättningen möter vinnare med i huvudsak samma klotdifferens och förlorare möter förlorare med i huvudsak samma klotdifferens. Slutsegrare blir den som har flest vinster. Därefter kan följa spelare med lika många vinster (och förluster). De skiljs åt genom att man jämför deras klotdifferens.

 

I många Monradtävlingar är reglerna kompletterade eller korrigerade under olika förevändningar. Men om man kan genomföra schakturneringar med 500 - 1000 tävlande efter ett strikt Monradsystem så borde detta vara genomförbart även vid bouletävlingar.